Nissin - Kobe Teriyaki Beef Flavour

Nissin, det bästa av de vanligast förekommande nudlarna på den svenska marknaden. Blev väldigt glad när jag hittade lite mer ovanliga varianter av detta japanska märke på Siam Shop. Dessa ska smaka kobebiff, vilket jag garanterar enbart är marknadsföring. Aldrig att detta fettsprängda, möra och dyra kött skulle leta sig ner i en nudelkryddblandning. Men däremot smakar det utan tvekan nötkött, och då kobebiff är nöt så är den logiska cirkeln sluten. Paketet innehåller även en påse med teriyakisås, vilket tillför en fin sojasmak och en mörkare färg till rätten. Japansk mat uppskattas generellt för de subtila smakerna snarare än hetta och dessa är inget undantag. Smaken påminner mer om en höstig köttgryta, mustig och mättande. Om man har vant sig vid überstarka thailändska nudlar kan dessa dessvärre framstå som ganska tråkiga. En viss sötma, antagligen från teriyakin, dröjer sig kvar i munnen långt efteråt och man känner sig både mätt och nöjd. Vill äta dessa igen. Snart. Betyget blir 3 av 5.

Räddaren i nöden

Är du trött på att ständigt råka köpa parti efter parti med undermåliga nudlar? Kanske försöka skapa en egen smaksättning med alldeles för många maskiner som bara tar plats i köket? Har du försökt gå ner i vikt men inte ännu hittat den perfekta plastmanicken på tvshop? Misströsta ej!
Den thailändska fabrikören Gosto har en genial affärsplan, nämligen att tillverka och sälja enbart högkvalitativ nudel-buljong. Dessa kommer i stora och något mindre påsar, varav jag själv brukar hålla mig till den större modellen. De sorter jag testat är kyckling, biff och anksmak - och det är anka som är min klara favorit. Buljongen är mörk, fyllig och har en övertygande smak av anka. (Varför äter vi inte mer anka i Sverige? Det är ju nästintill det godaste som finns som vaggar fram på två ben!)
Sorten med kycklingsmak var tämligen menlös men biff var hyfsat god. Tyvärr smakade den alldeles för mycket kinesiska fem kryddor - som på grund av att innehålla bland annat kanel och kryddnejlika osökt leder tankarna till juletider.
En stor påse ger ca 30 portioner, och om man t.ex. köper ett storpack äggnudlar utan egen smaksättning kan man dra ner sin lunchbudget till ofattbara 2-3:- per dag. Men då rekommenderar jag att man lägger lite extra på salladslök, sjögräs eller någon annan grönsak.
Gosto funkar även utmärkt att ha i andra maträtter som t.e.x fläskwok eller stekt ris med strimlad kalkon mm.

Vina Acecook - Good: Artificial minced pork flavour

Är det något som signalerar god asiatisk mat så är det väl gammal hederlig germansk frakturstil! Eller? Men om texten är gul mot lila bakgrund? 

I påsen ligger ett nystan "bean vermicelli", vilket i folkmun oftare kallas glasnudlar. Jag skrev tidigare om en upplevelse i min ungdom då jag ätit dessa spöklika nudlar utan någon smaksättning, och med svansen mellan benen tvingas jag nu erkänna att jag blandade ihop glasnudlar med ris-dito. Dessa glasnudlar är tillverkade av stärkelse från mungbönan och får således en slemliknande konsistens. God smaksättning är ett måste för att avvärja känslan av att äta östkustmanet. Dessa ska ha smak av "artificial pork" vilket jag antar innebär att det inte innehåller något spår av svin, utan snarare någon kemikalie som efterhärmar smaken. Precis som med kyckling är det lite svårt att hitta någon vettig definition på hur fläsk egentligen smakar eftersom mycket handlar om kryddning och tillagning. Paketet innehåller tre påsar, kryddor, olja och torkade grönsaker. Grönsakspåsen innehåller torkade morötter, vilket ger välbehövligt tuggmotstånd och god smak. Rätten är i överlag rätt gemytlig och har en lagom stark eftersmak som håller i sig en stund efteråt. 

Betyget blir 2 av 5

Glest mellan recensionerna

På grund av en förkylning har jag inte recenserat lika frekvent som jag brukar. Återkommer när smaklökarna har återhämtat sig till fullo.

Wei Lih - Löksmak

Med en design så billig att det får Eldorado att framstå som livsmedelsbranschens Hugo Boss var mina förväntningar på dessa löknudlar allt annat än höga. Detta har det taiwanesiska företaget Wei Lih gjort ett dödfött försök att kompensera genom att pryda påsen med ett virrvarr av språk. Om inte Soupe chinoise , saveur d'oignon säger dig något så kanske tyska, engelska, kinesiska, japanska eller holländska funkar bättre. Ett tips till företaget: Röd-vit-gul design är en universell aptithämmare. Fröken Nudel påpekar dock designens kitchvärde som riktar tankarna åt 70-talet, vilket ur ett kulinariskt perspektiv känns tämligen ogenomtänkt. (Ta gärna en titt på den bruna maten)
Nåväl, man ska inte döma le chien efter ses cheveux så jag satte på vattenkokaren och slet upp påsen. Kryddpåsen innehåller även bitar av torkad pak choi och oljepåsen var orimligt stor. Smaken var inte så pjåkig. Bra konsistens. Fin och mild löksmak och en klar buljong. Dock var nudlarna rätt oljiga vilket tog ett litet tag att vänja sig vid. Eftersmaken var rätt kryddstark, men i överlag var rätten en behaglig bagatell som lämpar sig väl för de tillfällen man bara vill ha något lite enklare. 1.8 blir betyget. Inget att hurra för, men jag ska definitivt äta dessa igen.

Yum Yum - Suki Flavour

Årtiondet var 60-tal. När man i Sverige precis hade upptäckt chokladfondue och servettprasslet överröstade allt utom det sporadiska utropet "sehr exotisch!" så samlades man i Thailand runt en annan, mer matigare variant av fondue som man hämtat från Kina. Runtom i världen klättrade den japanska slagdängan "Ue wo muite arukō" på topplistorna, internationellt mer känd som "Sukiyaki". Varför man namngav låten efter en maträtt var för att fler kände till och kunde uttala ordet, ungefär som om man i Staterna skulle ha döpt om Det Sjunde Inseglet till "Meatballs". Men så var tiderna. (Om jag hade levt då så skulle jag köpt de svenska distributionsrättigheterna till Hong Kong-actionfilmer och kallat dem "Det vårrullas för ninjorna/samurajerna" osv. 

Hursomhelst så enades thailändarna för att kalla maträtten för Suki kort och gott, även om det rent tekniskt finns få likheter med det japanska originalet Sukiyaki.

Med en story som denna var jag ivrig att få testa dessa nudlar. Paketet pryds av en rätt aptitlig design i en ljus metallicgrön påse. Inuti låg två smaksättningspåsar, krydda och olja. Lite klent var min spontana tanke, men jag skulle snart få sätta den tanken i skamvrån. Redan efter första nudeln rätade jag på ryggen och erbjöd med en grymtning Fröken Nudel att testa. Dessa var riktigt annorlunda - på bästa möjliga sätt. Fröken Nudel blev även hon tagen med garden nere. Smaken var söt mot det sötsura hållet. För en gångs skull kunde man direkt känna smaken av räka. Man kunde till och med identifiera det som tigerräka (!). Sedan kickade chilin in. Men det var inte en jobbig hetta - den väntade tålmodigt bakom kulisserna tills man hunnit känna de andra smakerna. De bästa nudlarna hittills tyckte Fröken Nudel. Jag måste nog hålla med. Betyget blir 4.5 av 5 möjliga.      

Nong Shim - Udon

Med Nong Shims kimchinudlar färskt i minnet sänkte jag ner de torkade nudlarna i det kokande vattnet. Dessa är av modell "udon" som är en japansk, lite tjockare variant. På påsen kan man läsa det koreanska ordet neoguri och tydligen ska de ge en "rich and savory taste of Korean seafood soup with squid, mussel, seaweed etc...". Grönsakspåsen innehåller sjögräs, torkad mussla, fiskkaka(?!), gräslök och morot. Buljongen var faktiskt rich and savory och nudlarna i sig erbjöd ett behagligt tuggmotstånd. Den huvudsakliga smaksättaren var sjögräs och rätten smakade i princip hav - men på ett bra sätt. Jag tycker de påminde mycket om en nudelsoppa jag brukade göra själv som bestod av äggnudlar, grönsaksbuljong, rökta musslor och en näve torkat sjögräs.
En sak som bör nämnas är att dessa udonnudlar är en riktigt stor portion. Skulle säkert räcka till två småhungriga personer. Själv lämnar jag ingen skål ouppäten - även om mättnadskänslan infinner sig halvvägs in i måltiden...

Att sätta betyg på dessa är svårt. Smaken är fullgod. Uppskattar konsistensen på nudlarna och sjögräs är ju alltid sjögräs. Morotsbitarna gav fint tuggmotstånd och smakade mycket. Men för mig saknades dessvärre nyhetens behag då jag i princip redan ätit mig less på sjögräsnudlar. Ger ändå dessa 2.7 av 5

Khun Film - Kani Crab Stick Flavour

Sjögräschips med smak av crabstick. Lika underbart som det låter (om inte mer!) Jag har vid tidigare tillfällen testat några andra smaker, lättsaltade och tom yum om jag vill minnas rätt. Mycket roligare än vanliga potatischips! Sjögräset är skuret i rätt långa, rektangulära remsor som sen gissningsvis friterats och kryddats. Just denna sort var mycket mer kryddad än de andra jag testat tidigare. Smaken påminner verkligen om crabstick, om än mycket sötare. Sjögrässmaken är alltid lika uppskattad och bidrar med umami, naturens eget mononatriumglutamat. Påsen väger in på 45 gram, vilket känns tillräckligt - sjögräs väger nämligen nästintill ingenting.

Plocka upp dessa om du har vägarna förbi en thaibutik, ca 20-lappen.

Vifon - Phnom Penh Style

Ah, Phnom Penh... Kambodjas huvudstad med sin särpräglade franskkoloniala stil har inspirerat vietnamesiska Vifon till att göra dessa finfina risnudlar. Redan vid första tuggan börjar fantasin flöda, och, om man bara blundar lite så kan man nästan föreställa sig att man befinner sig på en djonk på sin stillsamma resa genom mekongdeltat.
Men vänta nu... Eiffeltornet i horisonten? Baskermänniskor med baguetter i armhålorna? En drunknande mimare som på grund av sin konstnärliga integritet inte lyckas tillkalla undsättning - trots att en grupp människor befinner sig bara några meter bort?
Nudlarnas främsta karaktär är den av vitlök. Eller som jag väljer att kalla det, franska körsbär. Soppan är i övrigt väldigt mild och behaglig, som alla Vifon-nudlar jag recenserat hittills. Fyra smakpåsar; kryddor, olja, torkade grönsaker och rostad lök. Grönsakspåsen gömmer även små pärlor av sojakött som bidrar med lite tuggmotstånd, men de är alldeles för få till antalet. Tyvärr. Eftersmaken domineras av svartpeppar och själva matupplevelsen är minst sagt gemytlig. Fröken Nudel hade inget att tillägga och vi lyckades enas om att betyget bör hamna på en svag 3:a.
Viva La France, colonisateurs extraordinaire

Mama - Tom Saab

Som tom yum, fast med fläsksmak istället för räkor. Lite mer matig smak, men konstigt nog inte fullt lika stark som den förra. Dessa levereras i  bägare med gaffel och två smaksättningspåsar. Inte så väldigt inspirerat, men då jag har börjat uppskatta (eller rentav förälskat mig i) den surstarka tom yum så faller de mig ändå i smaken.

2.4 av 5

Mama - Shrimp Creamy Tom Yum

Jag är en man som sällan svettas. Min lekamen har en makalös förmåga att reglera kroppstemperaturen och svettkörtlarna är i praktiken lika drillade som lapplisorna i en nordkoreansk militärparad. 

Dessa nudlar slog allt ur spel... Jag transpirerade både på hjässa och under mustaschen! Att säga att de är starka vore en underdrift. Men ack så goda! Efter bara några minuter hade smaklökarna bedövats såpass mycket att man kunde uppskatta de andra smakerna av räkor och lime. När kryddorna kommer i kontakt med kokvattnet så bildadas något som liknar kokosmjölk - vilket förklarar vad som gör dem "creamy".

Ska definitivt testa dessa igen. 2.8 blir betyget.      

Nong Shim - Kimchi Ramyun

Det mest självklara valet när jag botaniserade i nudelhyllorna på Khai Hoan då min kärlek till kimchi närmar sig absurda proportioner. Jag har vid fler än ett tillfälle förstört all mat som hade oturen att råka befinna sig i kylskåpet samtidigt som denna jäsande koreanska nationalrätt, vanligast bestående av kinakål, chili och ingefära. Det var rätt länge sen jag gjorde en egen sats kimchi (det tar ungefär en vecka att göra, en olidligt lång tid att vänta eftersom kimchibegäret när det väl dyker upp måste stillas inom loppet av några timmar...). Jag har därför mest köpt färdig, kinesisktillverkad kimchi - vilket är ett rätt dåligt substitut, ofta med E-tillsatser och mononatriumglutamat. Bra kimchi klarar sig utan sånt, men i snabbnudlarnas värld är allt tillåtet! Dessa nudlar är tillverkade av ett kinesiskt företag, Nong Shim, och påsen innehåller en rejäl portion - 120g torrvikt. Koktiden är enligt anvisningarna hela 4-5 minuter (?!)
Utöver kimchi så är de även smaksatta med fläsk och gräslök, vilka är tydliga och angenäma komplement. Små bitar av illröd torkad kimchi flyter omkring i soppan. Den är heller inte så stark utan mer välavvägt mellan hetta och syrlighet. Tyvärr är kimchismaken inte fullt så tydlig som jag hade hoppats - om man inte ätit kimchi tidigare så finns risken att man inte vet vad man ska leta efter i smakspektrumet. Om man hittar kimchi i affären så rekommenderar jag att man köper med sig en förpackning/burk och tillsätter lite på eget bevåg. Men ändå, stabila nudlar av det lite mer matiga hållet och mättnaden håller i sig länge.

4 av 5  

Return of the Crab Rice Pancake!

Hittade en annan version av Vifons krabbnudlar som jag recenserade för ett tag sen. Designen skilde sig lite och påsen var betydligt tyngre. Innehållmässigt såg det likadant ut, bortsett från en stor silverfärgad påse som innehöll stuvad krabba med tomat. Detta uppskattas stort och hjälper till att trissa upp betyget från 3.5 till 4.

Vina Acecook - Oh! Ricey

"Ät inte det där!" utbrast Fröken Nudel med allvarsam stämma. Denna gång var det inte riktat till katten utan till mig.

Fan, till och med katten såg skeptisk ut.

Nej. Jag har ju bestämt mig för att testa konstiga asiatiska saker - det är mitt kors att bära så att Ni ska slippa. Likt den pälsbeklädda människan som först testade skogens olika svampar ska jag nu ta steget ut på okänd mark, terra incognita, och sleva i mig min livs första skål risgröt med fisksmak.

Dra mig baklänges, det går att äta! Visst, det är mer välling än gröt så ta mindre vatten än de 350ml som det står i anvisningarna. I sin torra form liknar det kokosflingor, och man har stuvat ner två smaksättningspåsar i förpackningen Smaken var inte tillräckligt utpräglad för att väcka anstöt, eller för den delen eufori. Lite konstig, slemliknande konsistens. Vag antydan till fisk. Viss chilihetta och en ton av ingefära.Skulle nästan funka som frukost! Mättande och kalorisnålt (180kcal)

Ska botanisera i thaibutikens nudelhyllor efter någon annan smaksättning nästa gång (ska tydligen finnas fläsksmak också). 

2 av 5 

Let's Pretz!

"Har du testat de här förr?" frågade den trevliga damen bakom disken och pekade på paketet med Pretz Fried som jag slumpmässigt singlat ut bland de åtskilliga sorterna på hyllan bakom mig.
"Det är nämligen den mest smaklösa sorten, smakar typ torr pinne! Ta de som heter "Larb" istället, de kommer du gilla!"
Något röd i ansiktet för att ha ertappats som den noob jag är går jag med på bytet och skyndar mig därifrån (med en stor påse roliga nudlar, stay tuned!)

Vi har säkert alla sett och låtit oss förundras över följande reklamfilm från Japan:

Jag vet. De är extremt otydliga med att förklara exakt vad de säljer.

Pretz är den kryddiga motsvarigheten till Pocky, båda marknadsförs av det japanska företaget Glico. Till form och utseende påminner de om våra hederliga salta pinnar, men där upphör likheterna. Just denna sort är tydligen tillverkad för den thailändska marknaden och har smaksättningen "Larb", vilket efter en snabb men nödvändig googling visar sig vara en laotisk köttsallad. Yummie! Förvånansvärt goda! Skillnaden mellan dessa och våra salta pinnar kan nog närmast liknas vid tango. Vi har den eldiga argentinska tangon som uppstod på bordellerna i Buenos Aires. Och sen har vi den ångestladdade finska varianten som är lika livad som PROs årsstämma i Åtvidaberg.

Återvände till butiken idag och köpte några paket till, denna gång "Corn" samt "Ham & Cheese". Och självfallet ett paket Larb till.

Edit: Corn var godast

Wai-Wai - Pad Char Baby Clam

Om jag inte är helt ute och cyklar så kommer namnet Pad Char ursprungligen från kinesiskans "Char Siu" som betyder något i stil med grillspett, vanligtvis då med fläskkött (rätta mig om jag har fel!) I denna thailändska tappning har man istället valt att ge grillsmak åt "bebismusslor". Jag tycker mig se ett mönster när det kommer till Wai-Wai - De sorter jag testat hittills har varit förbannat starka, och dessa är inget undantag. Mycket soppvatten är att rekommendera. 

Två påsar. Bah!

I övrigt är musselsmaken rätt svår att definiera. Rökig grillsmak dominerar, men även en påfallande sötma (antagligen p.g.a den rätt höga sockerhalten i dessa nudlar). Fröken Nudel tycker de smakar snus, och jag kan hålla med henne denna gång. Det ligger verkligen en underton av Göteborgs Rapé, antagligen p.g.a någon gemensam krydda som svenskar och thailändare i begynnelsen valde att använda på helt olika sätt (som t.ex. "sasparilla" som man i USA gör Root Beer av, och i Sverige istället associerar med tandkräm).

Lite oinspirerade, men fullt dugliga. 2 av 5

Vifon - Crab Rice Pancake

Vietnamesiska Vifon är nog mitt favoritmärke so far. Hur låter krabb-rispannkaka? Mycket godare än det låter! Påsen innehåller ett nystan platta, tagliatelle-liknande risnudlar och, hör och häpna, inte mindre än 4 smakpåsar! Kryddor, olja, gräslök och en liten påse rostad lök. Pluspoäng. Nudlarna har en tydlig smak av krabba och gräslök och känns, precis som Vifons Bò Kho, riktigt fräsch. Jag måste erkänna att jag ätit dessa tidigare, men då hällde jag bort kokvattnet. Då klibbar nudlarna ihop sig och formar snabbt en solid kaka. Men om de äts som soppa så blir de däremot väldigt hala och svåra att få upp på gaffeln.
Eftersmaken präglades av den rostade löken och påminner en del om Knorrs franska löksoppa, en oväntad twist på slutet. Importören bidrog dessutom med lite underhållning när den observanta hittar "söcker", "peppa" och "gräss lök" i innehållsdeklarationen.

Betyget blir starka 3.5 av 5. Go Vifon!

  

Wai Wai - Stark och kryddig räksmak

Grafisk design deluxe! Av någon outgrundlig anledning har den thailändska fabrikören Wai Wai valt att pryda sina nudlar med någon slags sexy badgirl manga-bibliotekarie. Jag är lika förbryllad som skeptisk. Nudlarna i sig är hyffsade. Lagom starka utan att förstöra all annan smak, i detta fall räkor och någon slags citrusfrukt. Endast krydda och olja denna gång med, vilket är lite trist.
Tror nog dessa lämpar sig bäst att ätas utan soppa, eventuellt med lite extraingredienser som salladslök eller rökta musslor. Betyget blir därför rätt lågt, 1,5 av 5

Bör dock poängtera att min betygskala även sträcker sig negativt. Eldorados skräpnudlar får -2, och Samyang får -3,5. Wai Wai:s starka räknudlar gör således ändå rätt bra ifrån sig!

Grillad fläsk Nam Tok

Nam Tok av det thailändska företaget Yum Yum (ej att förknippa med en ung Christian Bale i Mio min Mio) hör till de mer kryddstarka sorterna, såpass att en vidare djupdykande recension inte riktigt är en praktisk möjlighet. God smak, erkännes, vars främsta förtjänst ligger i den tydliga smaken av klassisk amerikansk BBQ-sås. Utöver det kan man skönja en ton av lime, men det kan mycket väl bero på att jag låtit mig påverkas av bilden av en limefrukt på påsen.

Endast krydda och olja medföljer men såg ändå bitar av gräslök guppa omkring i soppan.

Betyget kan nog inte bli mer än 2 av 5. Helt ok nudlar, visst, och det finns absolut situationer då man helt enkelt behöver stilla sitt capsicumbegär. Men stackars Fröken Nudel som testade en tugga och sen fick ligga lamslagen i soffan med svidande läppar i 15 minuter.*  

*vill poängtera att Fröken Nudels svidande läppar berodde på nudlarna, inte att jag lappade till henne för att hon knyckte mina nudlar. 

Vifon - Bò Kho

Jag vill börja med att be om ursäkt till Socialistiska republiken Vietnam för att jag närmade mig dessa nudlar med stor skepsis. Jag gjorde misstaget att tro att "Beef flavour"skulle vara samma tråkiga smak som den vi är vana vid här i Sverige. Men ack så fel man kan ha!

Kho är en slags vietnamesisk soppa, eller gryta, som normalt serveras med ris eller baguette (100 years of french colonialism and all I got was this lousy loaf of bread?), men i denna skepnad serveras rätten istället med risnudlar. Jag har länge skyggat för risnudlar för deras semi-transparenta, nästan spöklika utseende. Och kanske på grund av att jag i min naiva ungdom tvingade i mig en skål halvfärdiga risnudlar utan någon som helst smaksättning. Men i vilket fall, jag har växt som människa och tror inte längre på spöknudlar.
Paketet innehåller tre påsar, vilket är standard för asiatiska snabbnudlar. Buljong, torkade kryddor och olja.

Vanligvis brukar jag hälla bort merparten av kokvattnet innan jag tillsätter kryddorna, men då asiatiska nudlar tenderar att vara så förbannat starka har jag nu börjat anamma hela sopp-grejen. Jag måste strängt poängtera att dessa utan tvekan ska ätas som just soppa - även om de inte är starka för fem öre! Buljongen är klar och rätten känns riktigt fräsch. Den stora överraskningen var dock att det flöt runt ett tiotal riktiga köttbitar (?!) Suspekt som fan, men ändå rätt gott! Stod dock inget om detta i innehållsförteckningen. Mild för paletten och behaglig ox-smak. Fröken Nudel tycker de doftar och smakar bearnaisesås, en nyans som jag inte lyckas snappa upp lika tydligt. Eftersmaken som dominerades av koriander dröjde sig däremot kvar länge. Jag ska definitivt köpa dessa igen redan nästa gång jag besöker Siam Shop där man får 3 paket för 10:- (om mitt minne inte sviker mig)

Omväxling förnöjer! Betyget blir starka 4 av 5

Mama - Fläsk och svartpeppar

För nudelkonnässörer är det thailändska fabrikatet Mama ett självklart begrepp och funkar mycket väl som inkörsport till de lite tyngre grejerna. Just denna sort hade jag nu nöjet att få testa för första gången:

Fläsk och svartpeppar låter väl inte så farligt? Inga läskxotiska smaker som Svensson hellre skulle gå på glödande kol än våga testa. Bara fläsk. Och svartpeppar.

...och en liten påse chilipulver för oss med masochistiska tendenser.

Fläsksmaken är väldefinierad och bekant - påminner mycket om Nissins fläsk-dito. Smaken av svartpeppar kommer nog för de flesta väcka tydliga associationer till pepparchips (då främst den gamla sorten som fanns när jag var liten - För länge sedan, när videovåld lamslog samhället och då få av oss kunde ha anat att Per Morbergs karaktär i Rederiet i slutändan skulle visa sig vara en tämligen lömsk kanalje, tillika usel representant för den finsk-ugriska folkstammen).
Döm sedan min förvåning när jag insåg att innehållet i påsen jag höll i min hand faktiskt var fullkornsnudlar (?!)
Det är ju rentav hälsokost!

Betyget blir godkänt, 2,5 av 5, med motiveringen att spänningsmomentet sopas undan till förmån av nostalgikänslan. Och är det något jag har lärt mig så är det att min känsla av nostalgi en objektiv sanning, identisk för allt och alla, vilket oundvikligen kommer resultera i att även du skulle ge den 2.5 i betyg.
Du är väl inte Per Morberg?

FF Tom-Yum

Jag kickar igång första recensionen med en riktig höjdare. Tom-Yum av märket FF.

Dessa thailändska nudlar levereras i en vit plastskål tillsammans med en kryddpåse, olja samt torkade örter (lök blad?) med små bitar av torkad krabba och bläckfisk. Man har även stuvat ner en liten gaffel i förpackningen, pluspoäng.
Smaken som domineras av lime är i det närmaste perfekt. Hetta och syrlighet som övergår i varandra helt sömlöst. Skaldjurssmaken är dock svår att lokalisera och när man väl funnit den är den flyktig och jagas snart iväg av limen, fruktvärldens mest ihärdiga attention-whore. Mättnadskänslan var fullgod och höll i sig länge. Men, smakar det så kostar det - dessa gick på hela 15 riksdaler. Men då var det visserligen 15 hutlöst välförtjänta riksdaler.

Betyget blir 4/5

Syfte

Det övergripande syftet med den här bloggen kommer vara att utifrån ett svenskt perspektiv samla in och redogöra för de olika nudelfabrikaten och i mån av mod och pengar även andra varor som jag hittar i de olika asiatiska livsmedelsbutiker jag lyckas hitta. Till min hjälp kommer jag använda mig (men inte uteslutande) av en kvalitativ insamlingsmetod samt redovisa mina subjektiva intryck efter avslutad förtäring (hur arbiträra de än må vara).

Sammanfattning:

Jag köper nudlar (och annat skoj) och recenserar dessa. Kort och gott.

Ett manifest för avskaffandet av självplågarsamhället

"Fy fan, det smakar bajs!?"
Fröken Nudel visade sitt missnöje med hela ansiktets fulla kapacitet.
"Jag sa ju att Samyang smakar illa..." replikerade jag och högg in på mina betydligt mer spännande nudlar med smak av rökt fisk och chili.
Sedan en tid tillbaka har vår lokala Hemköpbutik av någon outgrundlig anledning valt att sluta sälja de fullt ätbara Nissin-nudlarna och erbjuder nu endast Eldorado och Samyang. Billiga och med en fadd, instängd smak av buljong och salt. Designen är skrattretande simpel och vars enda syfte är att utstråla billighet - nudlar är nämligen inget hyggligt folk äter om de inte är riktigt fattiga! Vem fan bryr sig om smaken om man är beredd att som högst punga ut en femma för lunchen?
Kan tänka mig att svensken gillar smaken av Eldorado och Samyang av just den anledningen - "Usch vad äckligt, jag är jätteduktig som är så sparsam nu när ekonomin är lite tajt! Bara 7 påsar till så har jag sparat ihop till de där skorna jag inte kan sluta fantisera om!"

Svenskar, misströsta ej! Det finns en annan värld där ute, jag har sett den med egna ögon!