Yum Yum - Suki Flavour

Årtiondet var 60-tal. När man i Sverige precis hade upptäckt chokladfondue och servettprasslet överröstade allt utom det sporadiska utropet "sehr exotisch!" så samlades man i Thailand runt en annan, mer matigare variant av fondue som man hämtat från Kina. Runtom i världen klättrade den japanska slagdängan "Ue wo muite arukō" på topplistorna, internationellt mer känd som "Sukiyaki". Varför man namngav låten efter en maträtt var för att fler kände till och kunde uttala ordet, ungefär som om man i Staterna skulle ha döpt om Det Sjunde Inseglet till "Meatballs". Men så var tiderna. (Om jag hade levt då så skulle jag köpt de svenska distributionsrättigheterna till Hong Kong-actionfilmer och kallat dem "Det vårrullas för ninjorna/samurajerna" osv. 

Hursomhelst så enades thailändarna för att kalla maträtten för Suki kort och gott, även om det rent tekniskt finns få likheter med det japanska originalet Sukiyaki.

Med en story som denna var jag ivrig att få testa dessa nudlar. Paketet pryds av en rätt aptitlig design i en ljus metallicgrön påse. Inuti låg två smaksättningspåsar, krydda och olja. Lite klent var min spontana tanke, men jag skulle snart få sätta den tanken i skamvrån. Redan efter första nudeln rätade jag på ryggen och erbjöd med en grymtning Fröken Nudel att testa. Dessa var riktigt annorlunda - på bästa möjliga sätt. Fröken Nudel blev även hon tagen med garden nere. Smaken var söt mot det sötsura hållet. För en gångs skull kunde man direkt känna smaken av räka. Man kunde till och med identifiera det som tigerräka (!). Sedan kickade chilin in. Men det var inte en jobbig hetta - den väntade tålmodigt bakom kulisserna tills man hunnit känna de andra smakerna. De bästa nudlarna hittills tyckte Fröken Nudel. Jag måste nog hålla med. Betyget blir 4.5 av 5 möjliga.